Se den nye dokumentaren «Till minne av Gösta Ekman» hos SVT Play.
*
En av verdens morsomste og varmeste skuespillere, Sveriges umistelige Gösta Ekman, er død. Han sovnet stille inn etter lengre tids sykdom natt til lørdag, 77 år gammel.
Ikke engang Buster Keaton gjorde stor visuell komikk med like ørsmå grep som Gösta Ekman. Han kunne få oss til å sprute ut i latter over et øyekast eller en rykning i ansiktet; hans keitete kroppsspråk gjorde at nesten hver minste bevegelse han foretok seg ble morsom å se på.
Vi minnes mesterstykker som den desperate mimingen for å få springvann i Hasse & Tages fritt-etter-hukommelsen-biografiske Picassos äventyr (1978), og ikke minst demonteringen av Lena Nymans dagligstue i Morrhår & ärtor (1986) – den hysteriske forviklingskomedien Ekman regisserte selv, med Margaretha Krook i sin aller kosteligste rolle.
Gösta Ekman var imidlertid også en ordets mann. Hans dempede, varme røst pustet liv i alle rollefigurene hans, også når han ikke gestaltet komiske skikkelser – eksempelvis politietterforskeren Martin Beck i Daniel Alfredssons melankolske Sjöwall & Wahlöo-adaptasjoner på nittitallet.
Ekman ble rammet av alvorlig sykdom og forberedte seg på å forlate livet allerede for noen år siden, dypt takknemlig for alt han hadde fått oppleve, og uredd døden. Entusiasmen beholdt han hele veien, slik det fremkommer i Klas Gustavsons nydelige biografi, Farbrorn som inte vill va stor (2010), der forfatteren møter en aldrende skuespiller og regissør som bobler av formidlingsglede når han snakker om å arbeide på scenen, med Molière, i forbindelse med en oppsetning på Stockholms stadsteater:
«Via ett fysiskt arbede hittade vi Molière. Det var väldigt intressant och väldigt lustfyllt! När jag går hem och lägger mig med bindeln, bettskenan och öronpropparna, då är jag ju ensam. När vi är tillsammans och det händer saker i ögonblicket, då känns det som om vi spelade instrument – och plötsligt stämmer det! Vi spelar samma låt! Det är rätt tempo! Att vara med om de ögonblicken var fantastiskt roligt.
Jag vet att jag har en förmåga att tillsammans med andra skapa ett rum eller ett landskap eller en plats som vi, via texten, kan utforska tillsammans. Det är något väldigt speciellt. Jag kan vare femton centimeter ifrån en skådespelare när han pratar, det är nästan handpåläggning, glossolali, tungomålstalande. Det var hemskt roligt! Jag tror inte det är alla förunnat. Nu är jag ju gammal och av alle möjliga skäl tror jeg att unga skådespelare kan ha en viss respekt för mig och vet att jag har gjort och kan en del saker. Det skapar ofta en bra jordmån för att gemensamt så frön eller sätta lökar och hoppas att rätt grejer växer upp.» (Gustavson: 365)
*
Gösta Ekman ble født i Stockholm 28. juli, 1939, i en teaterfamilie. Både hans far, Hasse Ekman (Flicka och hyacinter, 1950), og farfar, Gösta Ekman den eldre, var fremgangsrike skuespillere og regissører.
https://www.youtube.com/watch?v=C8mCJU28pGU